Upp till Kamp

”Det är lätt att vara efterklok” är ett gammalt ordspråk som ofta stämmer i mångas liv. ”Åh, om jag bara visste då vad jag visste nu, då skulle jag gjort annorlunda!”. Men det kunde du ju inte göra. Hela ordspråket bygger på en paradox. Det spelar kanske inte så stor roll när din situation handlade om något banalt, typ ”Jag borde kollat fickan så att nyckeln verkligen var där. Nu måste jag hem och hämta den!”. Problemet kommer när samma tankesätt används för riktigt komplexa situationer.

En gång berättade en person för mig att hon varit mycket deprimerad en stor del av sitt liv över en sak som hände när hon var liten. Hon hade fått sin morbror att åka iväg på nåt ärende i sin bil. På denna resa hade morbrorn blivit påkörd av ett rattfyllo och omkommit. I och med att det var hon som fått honom att åka iväg i första taget beskyllde hon sig själv för hans död, därav deprissionen. Nu menar jag inte att det inte var en hemsk olycka eller att hon inte borde sörjt sin morbrors död. Men att hon beskyllde sig själv är ett perfekt exempel på att tänka om på fel sätt.
Vi kan inte förutse vad som kommer hända i framtiden. Olyckor sker. Hon kunde omöjligt veta att rattfyllot skulle köra på samma väg den dagen. Hon borde därmed inte beskylla sig själv.

Det är lätt att tänka som hon gjorde. Livet gick sin gilla gång, jag begick ett fel som fick en person dö. Men tänk istället så här. Försök föreställa dig alla gånger du räddat livet på folk utan att du visste om det. Alla gånger du fått någon att åka iväg en minut tidigare än vad personen skulle gjort och därmed inte varit på fel ställe vid fel tidpunkt. Gången du cyklade med din kompis hem på fyllan då denne skulle brutit nacken av sig annars. Gången du stannade hemma och åt en matlåda istället för att bli misshandlad på vägen till din lokala pizzeria? Kommer du på någon sån gång? Nej, det kan du inte. För det är helt jävla omöjligt!

Saker händer. Olyckor händer. Skit händer. Morbrorn kanske skulle ha blivit påkörd ändå en vecka senare. Vi kommer aldrig veta. Bilden din hjärna målar upp av det paralella universumet där du gjorde om något i ditt liv så allt blev bättre finns inte. Du kan inte förutse framtiden och det kan ingen annan heller.
Snälla, sluta tänka er in i omöjliga scenarion där ni vet allt och undvikit alla fel ni nånsin gjort. Använd istället energin till att leva livet så gott ni kan. Jag lovar att det är värt det.

Om du fortfarande tvivlar, tänk då på det här. Tänk om du inte hade varit den första spermien att finna ägget. Om du aldrig hade fötts, utan någon av de andra miljonerna spermierna hade gjort det. Hur skulle världen se ut då? Den tanken kan du sitta med i evigheter.